Korelacioni mes çregullimeve të humorit dhe tentativave vetëdëmtuese e suicidale, për peridhën 2010-2012 në QSUT, shërbimi i psikiatrisë

Autorët

  • Fatbardha Myslimaj
  • Eglantina Dervishi

DOI:

https://doi.org/10.55312/op.vi1.4388

Abstract

Persona të cilët kanë tentuar të vetëdëmtohen ose të kryejnë tentativa suicidale, referojnë praninë e simptomatikës së çrregullimeve të humorit dhe të problemeve të shumta sociale, si faktorë precipitues për mendime e veprime suicidale. Vetëm disa nga personat që kryejnë suicid nuk japin fare sinjale paralajmërimi. Ka disa persona që i fshehin shqetësimet dhe planet e tyre për suicid, por ka shumë të tjerë që i shprehin ato vazhdimisht, edhe pse në shumicën e rasteve nuk merren seriozisht nga njerëzit e afërt, miqtë, apo personat me të cilët punojnë e jetojnë. Disa persona veprojnë në mënyrë impulsive, duke shfrytëzuar momente të veçanta që favorizojnë dëshirën e tyre për suicid. Rreth 20% e njerëzve që bëjnë suicid, kanë bërë një përpjekjesh për vetëvrasje paraprake. Ideacionet dhe mendimet e përsëritura suicidale, janë një nga kriteret diagnostike sipas DSM IV të çrregullimit depresiv madhor. Ndërsa DSM V e konsideron si një çrregullim të veçantë.

Keywords:

vetëvrasje, ligjore, psikiatrik, persona.

Downloads

Download data is not yet available.

Author Biographies

Fatbardha Myslimaj

Mjeke Psikiatre në QSUT

Eglantina Dervishi

Departamenti Psikologji-Pedagogji, Fakulteti i Shkencave Sociale, Universiteti i Tiranës

References

  1. “Life and Death Decisions: Psychological and Ethical Considerations in End-Of-Life Care” Phillip M. Kleespies, 2004, American Psychological Association. 22-31,66-68

  2. “Emergencies in Mental Health Practice: Evaluation and Management” Phillip M. Kleespies, 1997, Guilford Publications. 177-178

  3. “Prevention and Treatment of Suicidal Behaviour: From Science to Practice” Keith Haëton, 2005, Oxford University Press. 13-15

  4. “Risk Management with Suicidal Patients” Bruce Bongar, Alan L. Berman, Ronald W. Maris, Morton M. Silverman, Eric A. Harris, & Wendy L. Packman, 1998, The Guilford Press. 125-126

  5. “Assessing and Managing Suicide Risk: Guidelines for Clinically Based Risk Management” Robert I. Simon, 2002, American Psychiatric Association. 67-70

  6. “Reducing Suicide: A National Imperative Committee on Pathophysiology & Prevention of Adolescent & Adult Suicide and Board on Neuroscience and Behavioral Health” 2002, National Academies Press. 211-213

  7. “An Unquiet Mind: A Memoir of Moods and Madness” Kay Redfi eld Jamison, 1995, Alfred A. Knopf. 54-58

  8. “Treating Suicidal Behavior: An Eff ective, Time-Limited Approach” M. David Rudd, Thomas Joiner, & M. Hassan Rajab, 2000, Guilford Publications. 191-192, 233-235

  9. “Psychosocial Issues Near the End of Life: A Resource For Professional Care Providers” James L.Werth and Dean Blevins, 2005, American Psychological Association. 8-10

  10. “Assessment, Treatment, and Prevention of Suicidal Behavior “Robert I. Yufi t and David Lester, 2005, John Wiley and Sons.

Downloads

Published

2024-05-13

How to Cite

Myslimaj, F., & Dervishi, E. (2024). Korelacioni mes çregullimeve të humorit dhe tentativave vetëdëmtuese e suicidale, për peridhën 2010-2012 në QSUT, shërbimi i psikiatrisë. Optime, (1), 28–36. https://doi.org/10.55312/op.vi1.4388

Numër

Section

Shkenca Mjekësore

Categories